Om nutella, smörgåsgurka och modet att leva

Idag är jag bakis.

”Höhö helkväll igår eller?”

Ja faktiskt. Men inte på det sättet som du kanske tror. Jag var spiknykter och har ett blankt nykterhetsprov som bevis. Men idag är jag ändå bakis. Bakis efter ångest. Bakis efter en natt på psykakuten.

Jag känner inte för att gå in i detaljer kring hur och vad och varför min något omtöcknade kväll slutade med att jag stupade i säng hemma i min lägenhet först kl 04:14 imorse. Det räcker med att jag säger att det är sådant som på något oförklarligt sätt händer när man lever med psykisk ohälsa. När ens svartvita borderline-hjärna bestämmer sig för att spela en ett spratt så kan en trevlig kväll i goda vänners sällskap helt plötsligt, och till synes helt oprovocerat, vändas i ett nattsvart helvete. Det är sådant som händer.

Det jag vill skriva om är istället den oväntade och utomordentligt förträffliga insikt som nattens eskapader förde med sig. För någonstans mitt i kaoset föddes den lycksaliga idéen att kombinera nutella och smörgåsgurka på ett stycke bröd. Som den kondenserade essensen av det som rörde sig i min och min tålmodiga följeslagares övertrötta hjärnor och vandrande fantasier. Och vips var en ny favoritmacka uppfunnen!

Och nu tycker jag min ana mer än en rynkad panna bland mina läsare. Skeptiskt höjda ögonbryn, nervösa skratt och föraktfulla fnysningar.

”Nutella och smörgåsgurka, sådant trams! Smörgåsgurka äter man ju med leverpastej och därmed basta. Och nutella, ja det ska vi inte ens prata om. Det är en Gudagiven ordning att tingen förhåller sig på det sättet. Att kombinera pålägg på ett så vanvördig och hedonistiskt vis är helgerån! En skymf mot själva den naturliga ordningen i smörgåsvärlden! Hur vågar du ens föreslå en så degenererad kombination?”

Låt mig göra en sak väldigt tydligt. Jag tycker inte om leverpastej. Har aldrig gjort. Kommer troligen aldrig göra. Jag struntar fullständigt i vad du har på dina mackor, men på mina får det gärna finnas både det ena och det andra (förutom leverpastej då). De mest oväntade smaker kan faktiskt gifta sig om man bara är villig att öppna munnen, och sinnet, för det.

Länge leve nutella med smörgåsgurka!

Länge leve jordnötssmör med gurka!

Länge leve pepparkakor med senap!

Länge leve alla andra udda, otippade och underbara kombinationer man kan komma på!

img_6762.jpg

Ibland kanske man inte ser några lysande framtidsvisioner. Ibland kanske man inte förstår hur man ska orka ta sig igenom ännu en natt, ännu en dag. Ibland kanske man ligger på en oskön soffa i ett kalt väntrum klockan 02:35 på natten och undrar när i hela världen det här ska sluta. Men då gäller det dels att tänka litet och dels att tänka stort.

Litet i betydelsen att se de där konkreta sakerna som kan hålla en flytande en liten stund till. Ett varmt bad. En god bok. Att gosa med sitt husdjur en stund. En säng att sova i. En kram. En dyrbar vän som tagit med dig till akuten, som sitter bredvid dig och vägrar att lämna.

Men också stort, i bemärkelsen att våga slänga bort normerna och mallarna och våga drömma om det liv du vill leva. Våga tro att det finns. Våga satsa på saker du drömmer om även om andra rynkar på näsan och höjer ögonbrynen. Våga testa nytt, unikt och livsbejakande. Våga kombinera nutella och smörgåsgurka.

Det är gott att i gryningsljuset rulla hemåt med vissheten om att en riktigt god frukost väntar där hemma.

 

Det här inlägget postades i Psykisk ohälsa. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s